It's like the fucking Baltics
David har bara varit i Sverige tre ganger. Forsta gangen var i februari 2007 och det var svinkallt (med en engelsmans matt matta). Under natterna sa krop det ner till minus 18-20, det snoade nastan varje morgon och sen klarnade det och blev minus 10-15 pa eftermiddagen.
Jag kommer speciellt ihag en eftermiddag da vi atit lunch i Ostermalshallen. Da vi stod utanfor med varsin cigarett fragade jag vart vi skulle ga nu. Jag fick inget svar men trodde bara att han inte hade hort mig genom sin yllemossa. Jag stod och tittade ner mot Nybrogatan pa det underbara (laga) solskenet medans manniskor stressade forbi och tankte att nog ar det lyx med semester mitt i februari manad. Da, efter en fem minuter efter att ha stallt min fraga, vande jag mig om och fick se David staende pa samma lilla platt han statt pa sedan vi kom ut. Han blinkade inte ens. Sa jag gick fram och forsokte fa kontakt. "D a v i d . S h a l l w e w a l k t o w a r d s c i t y ?" Han borjade langsamt att sanka (han ar 190 lang och jag ar 163) blicken och vi lyckades, om an for ett ogonblick, fa kontakt. "I am so cold", sade han. "I can't move and I think my brain's frozen". "What?", tankte jag for mig sjalv. "Bea, can we go back to your mum's please?". Sa vi akte hem till mamma.
Till min forskrackelse kom jag senare pa att vi glomt att inhandla langkalsonger (nagot som inte existerar i England) at David. Sa nasta morgon gjorde vi ett avhopp pa tunnelbanan, steg av vid Globen och gick och kopte termolangkalsonger. Han blev en ny manniska efter det och den eftermiddagen spenderade vi vid Strommen. Vi hade tagit med oss lite brod och mitt upp i matningen av svanar sa sade David "It's like the fucking Baltics". "David", svarade jag, "it is the fucking Baltics".
Jag trodde, arligt talat, aldrig att David ens skulle overvaga att komma tillbaka nagon mer vinter. Men nu vill han flytta dit. Jag tror att skillnaden ar att efter att ha frusit som en gris (i hans fall) en hel eftermiddag, sa kommer man hem till ett varmt hem. Man behover inte behalla ytterkladerna pa medans man satter igang gasvarmare och eldspis. Man behover inte dricka tre muggar med thé for att tina upp. Man kan, i regel, bara slanga av sig kladerna pa hallgolvet (de flesta hus jag har bott i i England har inte ens en hall) och rusa in och ata tre semlor (I Davids fall).
Det kanns som om allt har ar ett enda langt jobb. Fran det att man gar upp pa morgonen tills dess att man gar och lagger sig. Visst, vi bor pa landet och har helt underbara vyer och grannar, men det ar sa in i helvete kallt. Mellan november och februari (vilket inte ar en sa lang vinter med skandinaviska matt matta) haller vi konstant pa med var eldstad, elektriska element och gasflaskor. Det ar en oandlig fight och en som vi haller pa att forlora.
Vi har fyra av dessa elektriska element ~ Utan dem blev tvatten inte torr ~ Men det kostar...Vi betalar 1000 kronor i manaden i elavgift under vintern
Gas fran Norge (?) ~ 320 kronor per flaska ~ Vi koper val en fyra i manaden
Var basta van "Corcho" ~ Vi tander oftast tre paneler nar vi kommer hem men sanker sedan till en eftersom vi annars far byta gasflaska tva ganger i veckan
60 kronor per pase och racker i cirka tva kvallar ~ Veden ar nedskuren fran trapallar
Visst, en eldstad later ju romantiskt, men nar man maste elda for att halla sig varm sa forlorar den liksom mysfaktorn
Jag kommer speciellt ihag en eftermiddag da vi atit lunch i Ostermalshallen. Da vi stod utanfor med varsin cigarett fragade jag vart vi skulle ga nu. Jag fick inget svar men trodde bara att han inte hade hort mig genom sin yllemossa. Jag stod och tittade ner mot Nybrogatan pa det underbara (laga) solskenet medans manniskor stressade forbi och tankte att nog ar det lyx med semester mitt i februari manad. Da, efter en fem minuter efter att ha stallt min fraga, vande jag mig om och fick se David staende pa samma lilla platt han statt pa sedan vi kom ut. Han blinkade inte ens. Sa jag gick fram och forsokte fa kontakt. "D a v i d . S h a l l w e w a l k t o w a r d s c i t y ?" Han borjade langsamt att sanka (han ar 190 lang och jag ar 163) blicken och vi lyckades, om an for ett ogonblick, fa kontakt. "I am so cold", sade han. "I can't move and I think my brain's frozen". "What?", tankte jag for mig sjalv. "Bea, can we go back to your mum's please?". Sa vi akte hem till mamma.
Till min forskrackelse kom jag senare pa att vi glomt att inhandla langkalsonger (nagot som inte existerar i England) at David. Sa nasta morgon gjorde vi ett avhopp pa tunnelbanan, steg av vid Globen och gick och kopte termolangkalsonger. Han blev en ny manniska efter det och den eftermiddagen spenderade vi vid Strommen. Vi hade tagit med oss lite brod och mitt upp i matningen av svanar sa sade David "It's like the fucking Baltics". "David", svarade jag, "it is the fucking Baltics".
Jag trodde, arligt talat, aldrig att David ens skulle overvaga att komma tillbaka nagon mer vinter. Men nu vill han flytta dit. Jag tror att skillnaden ar att efter att ha frusit som en gris (i hans fall) en hel eftermiddag, sa kommer man hem till ett varmt hem. Man behover inte behalla ytterkladerna pa medans man satter igang gasvarmare och eldspis. Man behover inte dricka tre muggar med thé for att tina upp. Man kan, i regel, bara slanga av sig kladerna pa hallgolvet (de flesta hus jag har bott i i England har inte ens en hall) och rusa in och ata tre semlor (I Davids fall).
Det kanns som om allt har ar ett enda langt jobb. Fran det att man gar upp pa morgonen tills dess att man gar och lagger sig. Visst, vi bor pa landet och har helt underbara vyer och grannar, men det ar sa in i helvete kallt. Mellan november och februari (vilket inte ar en sa lang vinter med skandinaviska matt matta) haller vi konstant pa med var eldstad, elektriska element och gasflaskor. Det ar en oandlig fight och en som vi haller pa att forlora.
Vi har fyra av dessa elektriska element ~ Utan dem blev tvatten inte torr ~ Men det kostar...Vi betalar 1000 kronor i manaden i elavgift under vintern
Gas fran Norge (?) ~ 320 kronor per flaska ~ Vi koper val en fyra i manaden
Var basta van "Corcho" ~ Vi tander oftast tre paneler nar vi kommer hem men sanker sedan till en eftersom vi annars far byta gasflaska tva ganger i veckan
60 kronor per pase och racker i cirka tva kvallar ~ Veden ar nedskuren fran trapallar
Visst, en eldstad later ju romantiskt, men nar man maste elda for att halla sig varm sa forlorar den liksom mysfaktorn
Kommentarer
Trackback
