I'm Moving Back

Det har varit otroligt hektiskt sedan jag skrev sist.

Jag fick deklarationen avklarad (i sista minuten som vanligt) och allt ser bra ut. David har betalat den skatt vi ar skyldiga sa nu kan vi lamna detta bakom oss for det har aret.

Vi koper och saljer videospel (jag tror inte att jag klargjort detta tidigare). Det ror sig om Sinclair ZX Spectrum (+, +2, +3, 81), Commodore (Amiga, 16 & 64), Atari (48k, 78k and ST), BBC (Micro, Master & B), Amstrad (CPC & PCW),  Dragon 32, Oric 1, Sega (Megadrive, Dreamcast & Saturn), Nintendo (i alla dess former), Sony Playstation (i alla dess former) och Microsoft (X-BOX). Har jag glomt nagot sa forlat mig. Det ar mycket att halla reda pa for en svensk. Jag har lankat alla orden till den engelska versionen av Wikipedia, sa om du ar intresserad gar det bra att klicka och lasa/titta pa bilder :o)

Det ar nog inte manga som aldrig har hort namnen Nintendo eller Playstation. Jag var lika dan for tva ar sedan. David har, sedan dess, lart mig det mesta som han vet. Jag har nog alltid varit intresserad av videospel (sedan jag och syster fick en varsin Game & Watch julen 1983 (eller 84). Intresset strackte sig dock inte langre an dit eftersom mitt musikintresse tog over, men jag har alltid velat spela mera. Det ar en ganska dyr hobby, sa som student ar det val inte det forsta man tanker pa att kopa. Nudlar, fiskpinnar, thé, cigaretter; jovisst. Sony PSOne, nej.

Idag ager jag en held del konsoller och annat smatt och gott. Jag ar lyckligt lottad eftersom jag har en pojkvan som skammer bort mig nagot kopiost. I stallet for blommor (eller lojliga Valentineskort...) sa kan han komma hem med ett nytt spel till min Nintendo DS. Var forsta Jul tillsammans kopte han mig en Sony PSP. Jag har aven en Nintendo Gamecube, en PS1 en PS2 (slimline) och en Nintendo Wii (forra arets julklapp). Jag spelar lange (och valdigt garna) pa alla.

Just nu haller jag pa att gora annonser pa eBay (UK) till en hel dros med Amstrad CPC-spel och Commodore 64-spel. Annonserna startas med 99p (cirka 12:-) och sen har man ingen aning om hur mycket spelet kommer att vara vart. Jag har salt en hel del kassett(!)varianter saljas for 550:-. Det kan, alltsa, vara ganska lukrativt. Men, det ar tidskravande och det ar darfor som jag gor detta pa heltid.

Jag jobbar mellan 7 och 18 pa mandagar nere i vart lager/kontor (det ar ett valisolerat skjul bakom Davids mammas hus), pa tisdagar och onsdagar jobbar jag hemmifran (cirka 12 timmar om dagen), torsdagar ar min stad-och-matshoppingdag och pa fredagar ar jag ledig. Lordagar jobbar vi pa ibland men oftast sa tar vi det lugnt. Denna lordag ska jag forsoka boka bord till var favoritrestaurang nere i byn. Det blir forstas "an Indian".

Nu ska jag precis ata en sen frulle och sen fortsatta jobba. Hors snart igen ♥


Stor kopp thé och nagra rostade mackor med jordnotssmor ~ Det ar faktiskt ganska nyttigt

Mitt skrivbord gynnar mot ett utav vara fonster som pekar mot framsidan av huset. Pa framsidan har vi en ratt stor platt med gras och for att det inte skulle se sa tomt ut sa parkerade jag dar ett par fagelbord. Forra vintern var inte lika kall som denna har varit (och fortfarande ar) sa det blev inte sa mycket fagelskadande, men i ar har det varit massvis. David borjade kalla dom "The Howsham Massive" efter som, 1) vi bor i Howsham, och, 2) klungan av faglar ar just "massive". Jag matar allt fran domherrar, blasparvar och gulsparvar till skogsduvor och orrar. Alla ar valkomna.

Det har varit kallt som satan i natt igen. Minus tre pa den Engelska landsbygden ar inte att leka med ska ni veta. For har vi minus tre over natten sa lovar jag att det ar plus fem i koket nar vi kliver upp. Jag ljuger inte. En morgon nar vi vaknade sa var vi tvugna att skrapa fonsterrutorna i koket for att kunna se ut. Skrapa. Pa insidan. (Jag horde just hur sjukt det later.) Kanske ar det just darfor som manga aldre faktiskt fryser ihjal just nu och kanske ar det just darfor som vi kanner att "not another winter".

Pa riksnyheterna sa pratade man om det har pa TV:n harom kvallen. Dom hade invervjuvat en kvinna pa 57 ar som helt enkelt sade att "I'm beginning to think that I'll have to choose whether to eat or be warm next month". (Overstattning till min mamma (♥): "Nasta manad far jag nog ta beslutet om jag ska ata eller vara varm.") Det ar svart, kanake, att forsta att England ser ut sa har 2009. Speciellt om man inte bor har. Jag har nu bott har sa pass lange att jag har borjat se hur och varfor det ar pa det har sattet. Visst, man kan ju orda fram och tillbaka om det for till syvene (stavas det sa?) och sist sa handlar det ju om ens politiska asikter, men inte ska val manniskor behova valja om dom vill vara varma eller om dom vill ata? Det tror jag alla haller med om, oavsatt politisk overtygning. Eller?

Allt for lange har politiker och makthavare gravt ner sina huvuden i sanden. I England gor dom det fortfarande. Jag vet inte om ni har sett hur det ser ut i det engelska parlamentet? Dar star dom i alla fall och debatterar och levererar ut sina forslag. Dom verkar aldrig komma sarskilt langt dock eftersom alla forst maste hanskratta och hackla ditt forslag. Det verkar vara det allra viktigaste. Varfor, varfor, kan inga komma overrens om hur man ska hjalpa manniskor som maste valja om dom ska frysa eller om dom ska vara hungriga? Det kan val inte vara sa javla svart.

Den 57-ariga kvinnan i fraga, har jobbat (och jobbar fortfarande) i hela sitt vuxna liv men kan fortfarande inte betala sin varmerakning (el, gas eller kol; kommer inte ihag vad det var). Hon trodde dessutom att hennes dagar pa sitt nuvarande arbete, var raknade eftersom nedskarningar har borjat. Och da, mina vanner, ar det inte som i Sverige: forst in, sist ut. Nej har galler det att vara man, 27 ar och barn (och flick)-los for att komma overst pa listan. Margaret Thatcher sag till att avskaffa de flesta facken under borjan pa 80-talet, sa ingen hjalp finns att hamta darifran heller. (Jo visst, det finns fackforeningar, men vad jag menar ar att dom har ingen makt; over huvud taget.)

Sa 2009-ars England sa ser det alltsa ut sahar: folket ar helt beroende av vad en grupp hycklare haller pa med nere i Westminister, unga flickor drommer sig ur misaren och vill inget annat an att gifta sig med en fotbollsspelare, unga män har tappat verklighetsbegrappen och har ihjal varandra med knivar, fler och fler manniskor dor i sina egna hem under vintern (beroende pa kyla eller rån), dom fattiga haller pa att bli fattigare, dom rika blir allt rikare och grannens 11-arig ar alkoholist (eller gravid; vilket som). Det borjar tamejfan att se ut som 1800-talet igen.

"Meanwhile my Robin's are eating up all the bird food". I need to go. (mamma (♥): Under tiden ater mina domherrar upp all fagelmat. Jag maste ga.)

Ps. Min kära moster Mari (puss till dig ♥) påminde mig om vad min morfar brukade saga: England ar ett U-land. Åh, sa rätt han hade.


Utsikt fran dar jag sitter ~ "The Howsham Massive's Eatery"



Kallt väder + soluppgång = dimma ~ Ganska vackert faktiskt

Forst och framst sa vill jag tacka Karolina och Emma for att dom hoppat in pa min blogg och lamnat fina kommentarer; Tack :o) Det ar verkligen jatteuppskattat. Hoppas ni kommer tillbaka.

Idag sa maste jag borja med deklarationen. Det ar ett grymt previlgie att jobba at/for sig sjalv men pappersarbete ar ingen hojdare. For att slippa betala en avgift pa £100 (ungefar 1200 kronor)  for en "for sent inlamnad deklaration" sa maste den vara inlamnad den 31 januari. Sa det ar bara att satta igang.


Jag har lite papper att ga igenom idag